Publicerad 15:56 - 2010/09/02
Bilden visar den magnifika portalen jag kör igenom när jag åker hem till paradiset Saxnäs.
Det sägs att det ska finnas en skatt där regnbågen slutar. Undrar just om den slutar vid Ransarån? Men å andra sidan finns det inte regnbågsöring där… Eller den kanske slutar vid fjällrävarna uppe på fjället, vid mitt kantarellställe, vid de kristallklara vattendragen uppe på Stekenjokk eller vid vårt hus?
I vilket fall som helst kan jag skatta mig lycklig att jag bor som jag gör – och att jag har nära till allt som är viktigt här i livet!
/Magnus
Skattkammarvägen.
Publicerad 10:44 - 2010/09/01
Smultronställen finns det gott om i min närhet. Ett ställe jag verkligen uppskattar är sandstranden i Marsliden, eller Playa Del Marsliden som jag kallar den. Sand, långgrunt, kristallklart vatten och en fantastisk miljö. Egentligen är det bara paraplydrinken som saknas…
På stranden brukar jag återhämta mig – vila upp musklerna och lederna efter alla strapatsrika fiskeäventyr. Jag bävar nämligen för att få flugfiskearmbåge. Här slipper jag alla oljud från tjutande flugrullar och vakande storöringar. Jag har inte den blekaste aning men jag tror att det slinker i väg en och annan solkatt också!
/Magnus
Återhämtning.
Publicerad 16:37 - 2010/08/30
Fjällrävar är ett djur som jag är imponerad av. De lever i en karg miljö på kalfjället med vinterstormar, få sommarmånader och förhoppningsvis en och annan fjällämmel.
Ulf Johansson från Fiskecentrum Ammarnäs är på sitt sätt också en riktig fjällräv. Jag hade förmånen att bli guidad av honom vid Skeblesjöarna för ett par veckor sedan. Jag märkte snabbt att han trivdes i området och hans revir sträckte sig ända upp till platsen där vi tappade storöringarna…
Bilderna visar hur en fjällrävs olika skepnader kan se ut. För den som inte ser skillnaden så är det Ulf på den nedre bilden!
/Magnus
Rävar på fjället.
Publicerad 17:14 - 2010/08/25
Nu har jag någonting stort på! Ropar Dane från fören och jag ser att spöt bugar sig djupt mot havsytan. Nu mot slutet av fiskesäsongen fanns tid över för lite eget fiske, så jag och Dane packar bilen med det tunga artilleriet. Det ska bli skönt att slippa det där fjollstickeviftandet i några dar, säger jag till Dane. Nu far vi mot Norge!
Första fiekedagen har vi strålande solsken, havet ligger vindstilla, vi sitter med bar överkropp i båten. Fisket är halvsegt, dagens största fisk blir en långa på si sådär 3-4kg. Andra dagen ösregnar det och fisket är riktigt dåligt men på kvällen får vi lite mackrill och sill från land. Tredje och sista dagen hittar vi åt sillen, jag fiskar med lätta grejer mackrillhäckla och stingsill. Tumlare och storsej jagar sillen under i från så hela vattnet kokar. Det lilla spöt får arbeta hårt i några hektiska timmar när sejen biter på allt litet som rör sig. Efter ett tag bestämmer vi oss för att åka ut på djupet och testa. Vi driftar av en djupkand på mellan 90 och 100m. Nu har jag någonting stort på! Ropar Dane från fören och jag ser att spöt bugar sig djupt mot havsytan. Efter några brutala rusninga får han upp en hälleflundra på ca 11kg. Vi gör om samma drift. Denna gång suger det i på mina grejer, fisken rusar; jag pumpar, det visar sig också vara en kveite vikt: 9.6kg. /Jonathan Johansson
-
-
Publicerad 14:06 - 2010/08/25
Vykort från ett fiskeparadis.
Vy över campen vid Skeble i Vindelfjällen. Platsen ligger mycket vackert beläget vid fjället Sjnjurtjuokes fot.
/Magnus
Publicerad 21:38 - 2010/08/19
Helikoptern är på ingående…
Alla springer runt som yra höns och kollar packning, fiskeutrustning och kameraprylar förstås.
Öringkungen är inte som alla andra. Han lägger sig ner under korkeken – jag menar mitt i packningen, blundar och ler. Kanske fokuserar han på de stora fjällöringarna som simmar uppe i Skebble!
Nåväl, han vaknar och tar plats i helikoptern…
Kunglig vila.
Publicerad 14:10 - 2010/08/17
Jag har kommit hem efter ett veckolångt besök i Ammarnäsområdet. Glada skratt, böjda spön, fantastisk natur, harr och öring var några av de ingredienser som genomsyrade veckan.
Jag kommer att publicera några bildbloggar från fiskeäventyret framöver. Bland annat så fotograferade jag några bilder med ett fisköga. Det jag brukar använda när jag känner mig under ytan…
/Magnus
Prickar i kristallklart vatten.
Publicerad 15:41 - 2010/08/15
Min trogne fiskekamrat Anders dök som vanligt upp i början av augusti. Dessutom hade han bjudit med sig ytterligare två malmöbor, som ville komma upp och njuta av fjällvärldens friska luft.
Under veckan besöktes Kultsjöån, Stekenjokk, Nedre Ransarån och Hemligjaure. Det börjar närma sig lektider för fisken nu och både öring och röding håller gärna till i anslutning till strömpartierna. På sina ställen har vi sett stora mängder fisk stå tillsammans i väntan på rätt partner. Men fortfarande finns det fisk som äter på ytan och tillsammans har vi lyckats lura fisk av båda arterna på över kilot.
Skåningarna for hem nöjda och glada med gott om fjällfiskeerfarenheter
i bagaget.
Säsongen lider mot sitt slut och Anders och jag fortsätter fisket en vecka till med förhoppningar om att lura en storöring till innan det bär söderöver.
/Jonas
Publicerad 23:33 - 2010/08/08
Häromnatten…
I skenet från lampan i bagageutrymmet riggar jag flugspöet, dricker kaffet och äter upp mackorna.
Direkt hugger en liten öring som studsar på vattenytan efter motrycket innan den lossnar. Sedan fastnar flugan längst upp i en björk och jag knyter om tafsen och ersätter den förlorade flugan.
Plötsligt lösgör sig en stor siluett i vattnet en bit ovanför mig. Björn – är min första tanke innan jag ser att det är en älg. Den vadar över och spänningen släpper.
Natten är svår att tolka. Vaken är få men jag vet att de finns där. Jag testar flytande läckra hjorthårsflugor och nattsländepuppor – bara några småfiskar som nafsar. Spöktimmen passerar och jag trivs i natten.
Det är först när jag knyter på Svullo som hugget kommer. Knyckarna som fortplantar sig i spöklingan, mörkret och ensamheten inramar stunden på en magisk sätt. Under 20 minuter och ett par kast upplever jag min högtidsstund.
Klockan är kvart över två när jag kliver in i bilen. En stund senare får jag uppleva sommarens starkaste upplevelse. Ljuset från billyktorna reflekterar sig i två ögon som korsar vägen framför mig. Jag anar…
Lodjuret sitter i slänten vid sidan av vägen. Den reser sig och går några steg, sedan stannar den och tittar nyfiket – en lång stund. Lugnt går den därefter in i skogen och försvinner.
Det här var en natt jag sent kommer att glömma. Det kan jag lo-va!
/Magnus
Nattens ingredienser.
Publicerad 20:53 - 2010/08/07
Bilden fotograferade jag för ett par år sedan. Det var lågvatten och värmebölja vid den tidpunkten och fisket inte på topp. En natt fiskade jag på precis samma plats som siluetten och norrskenet gjorde mig sällskap på himlavalvet. Jag lurade tre-fyra fina öringar och jag minns knyckarna i spöet som de starka öringarna framkallade. Jag tror att ingen av fiskarna var på kilot men snudd på.
Ransarå Fjäll är ett fint fiskevatten beläget på kalfjället. Har man tur med väder och vattenstånd kan fiskelyckan bli god. Det finns grov fisk på sträckan och fisket upplåts i begränsad omfattning.
Jag kommer att göra ett nytt försök att finna den store däruppe i de kristallklara strömmarna snart!
/Magnus
Augustiskymning vid översta delen av Ransarån.
